Gate control — mekanismen i korthet
TENS levererar elektriska pulser via elektroder placerade på huden nära smärtområdet. Höga frekvenser (80–150 Hz) aktiverar snabba A-beta-fibrer som, via synapshämning i ryggmärgens bakhorn, blockerar smärtsignalering från de långsammare C-fibrerna. Effekten är snabb — märkbar reduktion inom 10–20 minuter — men kortvarig efter att behandlingen avslutas.
Lägre frekvenser (1–10 Hz) stimulerar endorfinutsöndring via enkefalinfrisättande interneuroner. Effekten sitter i längre (30–60 min efter behandling) men kräver en session på 20–40 minuter. Välj frekvens baserat på om du hanterar akut smärta (hög frekvens) eller kronisk överbelastning (låg frekvens).
Vanliga atletskador där TENS fungerar
Löparknä (patellofemoralt smärtsyndrom): Elektroder placeras lateralt och medialt om patella. Minskar smärta vid trappor och knäböj — underlättar rehabiliteringsövningar som annars avbryts av smärta.
Shin splints (medialt tibiasyndrom): Elektroder längs mediala tibia. Effektivt i viloperioder och dagen efter ett tungt lopp. Kombinera med excentrisk vadträning för långsiktig lösning.
IT-bandsyndrom: Elektrod lateralt på lårben, distalt mot knäleden. TENS är ett komplement — primär behandling kräver rörlighetsarbete och biomekanisk analys av löpsteget.
Vad TENS inte gör
TENS behandlar inte orsaken till en skada — det hanterar symptomet. Kronisk tendinopati kräver progressiv senlast (excentrisk träning); stressfraktur kräver avlastning och medicinsk utredning. Använd TENS för att hålla träningskontinuitet runt smärta, inte som ersättning för rehabilitering.
Kontraindikationer: Pacemaker, epilepsi, graviditet (mag/ländryggsplacering), akut inflammation med hetta och svullnad, direkt på sår eller skadad hud. Vid tveksamhet — konsultera fysioterapeut.
